Var är energin?
Ja, energin har inte kommit tillbaka än. Långt ifrån. Allt känns jobbigt & besvärligt. Tålamodet är nere på noll också. Ingenting går som jag vill. Gnäll, gnäll. Men idag mår jag iallafall bättre. Behöver bara några timmars vila.
Och nu har Lias precis somnat. Lite tidigare än vanligt. Han har inte sovit sen kl 12 så..
Strax ska jag upp och duscha. Där i ska jag stanna så länge varmvattnet tillåter. Rensa tankarna, vara för mig själv & bara njuta. Där efter ska jag bädda ner mig i sängen & titta på någon intressant film. Bara ta det lugnt, ladda upp energiboxen inför i morgon. För både min & Lias skull, mest för Lias. Hur kul är de med en mamma som är depp?
Känner jag vill hitta på något imorgon, så man inte bara sitter hemma. Lätt att det blir just depp då. Vad kan man göra? Har någon förslag?
Städa & tvättat har jag gjort så det räcker ett tag. Hela huset fullt med tvätt. Så mycket att jag till och med får sitta och vänta på att torktumlaren ska bli färdig så jag har en handduk när jag ska duscha!
Inte nog med det så ligger Lias inne med världens gnäll. Han tycker det är jätte jobbigt med sina tänder & det förstår jag. Varför kan det inte dyka upp en tand åt gången. Varför två direkt? Varit så hela tiden. Först började det med två tänder där nere, sen kom det FYRA tänder samtidigt där uppe och nu har det kommit två till där nere. Aja, min lilla gosse, det är snart över. <3
Nä, får väl sätta mig i grovköket & titta medans torktumlaren kör runt, runt, runt runt.. Eller?
Ha en bra kväll!
Nämen titta bebis Lias. Åh, fina lilla skatt. Gud vad tiden har gått fort. Du har blivit så stor. <3
Buhh.
jag tog bort min blogg igår men nog fan är den kvar idag, varför? Aja.. Får se om den försvinner under dagen då..
Tänder.
De flesta bebisar får sin första tand kring sex månader. Men ditt barn kan visa tecken på att det första lilla risgrynet till tand är på väg fram när som helst mellan tre månaders ålder och första födelsedagen.Din bebis kan dregla och besväras av ömt tandkött en eller två månader innan den första tanden tittar fram. Detta kan leda till en del nattvak för trötta föräldra.
Ville bara få detta ur världen, något jag gått och irriterat mig på när folk säger ''Redan?? Går det?'' blablabla. Ja, det är fullt normalt! Så då finns det inte mer att säga om den saken då? Tack. :)
Pjuhhh.
Idag har jag verkligen känt mig som världens sämsta mamma. Bobble har varit världens suraste, ledsnaste, skrikigaste, gnälligaste bebis idag. Inte spelat någon roll vad man har gjort för den lille, inget har passat. Nu har han äntligen somnat men det verkar som han antingen har magknip eller mardrömmar. Åh, lilla prinsen.. Aja.
Från det ena till det andra så har det blivit litta gjort idag. Vardagsrummet är äntligen färdigt och ytterdörren är på plats. Sitter för tillfället på datorn & har inte bilderna här så kan inte visa er hur fint det blev. Får bli en annan dag.. :)
Nä, nu ska jag ta mig en dusch sen mysa ner mig med min underbara man. Imorgon ska vi ha en träff med prästen inför dopet och sen kommer Bobbles flickvän Saga & Malin hit och stannar ett tag. Wihhh.. Mina fina prinsessor.
Advokat..
Många har undrat vad det är jag menar när jag skriver advokat, när jag skriver vi har blivit lurade osv. Tänkte faktiskt ta och skriva av mig lite om det nu. Inte in i minsta detalj, för det får jag inte, men en del..
Vi flyttade till vårt ''drömhus'' i sommras, som ni alla vet jag pratade mycket om.. Vi kom jätte bra överens med säljarna som höll på att renovera huset. Vi fick själva välja vissa grejer till huset som dom satte på plats och så vidare. En hel del som skulle göras, som står i kontraktet är än idag inte gjorda. Och det som är gjort är under all kritik. Den stora delen av allt är vår uppvärmning i huset. Säljarna lovade oss den skulle fungera, inget var fel på den & dom har eldat med den under hela vintern. - Bullshit.. Där rök 100 tusen på ett nytt värmesystem.
Innan vi köpte huset gjorde vi en besiktning, jag & Hans hade kommit överens om att är det några större fel på huset, så köper vi inte det. Besiktningsmannen och papperna sa klart och tydligt att det inte var några större allvarliga fel på huset, utan lite små fix som alltid behövs göras. Vi köpte huset, allt var frid och fröjd. Efter ett tag när vi hade bott här kände vi på oss att något var fel, så vi bestämde oss för att göra ännu en besiktning. Vi fick reda på en heeeel del kan jag säga, men en av dom största problemen var mögel i grunden. Det är långt ifrån okej att den första besiktnings mannen skulle ha missat det.
Det jag har skrivit nu är dom två största delarna, där är en massa annat som ligger bakom men som jag inte vill gå in på detalj. Efter många om och men orkade vi inte mer och gick till en advokat som lovade oss både det ena och det andra. Han sa i princip rakt ut att köpet kan bli hävt. Så det var det vi stävade efter. Vi ville göra oss av med vårt ''drömhus''.. Vi kom vi till en ny advokat då den andra inte hade tid att ta vårt ärende. Där var det andra bullar. Han trodde vi kunde få allt återställt, men att få köpet hävt, det är en lång väg och näst intill omöjligt.
Vi ska försöka göra allt som går för att få saker återställt. Den mögliga grunden har vi ringt besiktningsföretaget om & där är de 99% säkert att dom gör ve grunden till oss. Det tackar vi för. I första hand är det grunden man går och oroar sig över. Jag vill inte min son ska bo i ett sådant hus. Det är bara en tidsfråga innan det börjar lukta och då går det inte att bo här längre. Måste ge en stor stjärna till besiktningsföretaget som föstod vad vi menade direkt, utan något tjabb och en massa diskutioner.
Nu har jag & Hans haft två jobbiga dagar där vi har försökt komma på en bra lösning med allt. Ska vi bo kvar? Ska vi fortsätta renovera huset, som var hela poängen när vi köpte det? Ska vi flytta in till stan? Ska vi bo i lägenhet? Hur ska vi göra?
Vi har kommit fram till..
Så länge allt blir fixat som vi vill ha fixat, så lär vi bo kvar här. Vi ska fortsätta renovera vårt ''drömhus'' och göra huset precis som vi vill ha det. Så som de var meningen från början. Vi börjar om på ny kula, försöker glömma bort allt som hänt och tänka framåt, att detta fixar vi. För det gör vi.. Så länge dom allvarliga grejerna blir fixat.
Skönt att få skriva av sig.. Skönt att det händer något. Nu har vi gått här i över tre månader och inte vetat ett skvatt. Inte vetat vad som lär hända, vad som ska göras, vad som inte görs, var vi ska bo, ska vi bo här eller där, osv.. Nu går allt på rätt håll och jag bara håller tummarna på att det fortsätter såhär..
Tillbaka till städningen.. Hej!
gamla bilder. <3
Dop.
Det här med träning har ju gått fram & tillbaka, har inte riktigt hittat orken. Sorligt..
Dock vaknade jag upp i morse med en stressande känsla som rusa igenom hela kroppen.
''Shit, det är snart dop..'' Ja, om ungefär 2 månader är det dop för lilla Lias och mitt mål var ju att jag skulle gå ner mina gravid kg. Mja, 2 månader.. Klarar jag verkligen de? Jag vet inte. Men jag måste tro på mig själv. Jag måste ha ett mål. Och mitt mål är fortfarande till Lias dop. Så med ett leende på läpparna är det dax att bita i det sura äpplet. Om jag så går ner 10 kg eller om jag går ner 2 kg, det gör inget. Bara jag känner att jag har försökt och gjort mitt bästa.
Min vikt innan graviditet - 60kg.
Min vikt precis innan förlossningen - 95kg.
Min nuvarande vikt - 75kg.
Mitt mål - Är egentligen 60kg igen, men jag satsar på 65 först och främst, sen ser vi därifrån..
Jag trodde ärligt talat det skulle vara så mycket lättare att gå ner i vikt än vad det egentligen är. Det är lika tråkigt varje morgon man går upp och ställer sig vid gaderoben och ska ta fram något att ha på sig. Man känner heller ingen glädje att gå och köpa nya kläder, för ens önskan är ju att gå ner dom där kilona igen. Jag saknar den gamla smala Sarah.. Jag längtar tills jag kan gå i dom kläderna jag en gång gjort. Jag längtar tills jag kan ställa mig i speglen och känna mig fin för en gångs skull.
Tänker inte skriva fler inlägg där jag beklagar mig över min vikt & att jag MÅSTE börja träna osv, osv.. Det är slut med det nu. Det måste slutas prata en himla massa och faktiskt ta tag i det för en gångs skull.
Men från det ena till det andra så ångrar jag inte en sekund dom 35 kilona jag gick upp under graviditeten. Jag hade kunnat gå upp 35 kilo till, för se vilken underbar son jag har fått. Hur dåligt jag än har mått under den tiden innan Lias kom, ja, jag hade kunnat må lika dåligt igen, tusen gånger om. Jag är så himla lycklig över vad jag & Hans har skapat.. Den kärlek man har för sitt barn, ja, den går inte att beskriva. Lias är min son, min & Hans son. Det är fortfarande svårt att förstå det.
Har varit en toppen dag som har spenderats med mina föräldrar & min syster. Vi åkte en runda till väla & sedan vidare till checkpoint där vi åt gotte middag & prata lite med dom som äger stället eftersom vi gärna skulle vilja hyra checkpoint till dopet. Jag orkar inte stå med allt jobb själv. Så, blir ett samtal till dom i morgon igen, där vi får planera lite mer i detalj. Jag måste också ta tag i dom här jädrans inbjudningskorten. Jösses, en massas som ska göras. Men det kommer bli en super bra dag för lilla Lias och jag bara längtar..
Nä, nu ska jag mysa med min underbara familj.
Familia.
Det blev att vi vände så fort vi kom in till välas parkering. Herregud, lika mycket folk idag. Åkte till famiilia istället, där var inte alls mycket folk.. Skönt! Fick med mig lite grejer hem faktiskt. 1 par byxor till mig & en tröja sen 1 par byxor till loss & 1 body. Fick även med mig en hel dress hem till lilla saga. Tur man har en liten flicka man kan handla till också. :)
Linda & Zlatko bjöd på tacos. Var år sen vi åt det, men det gick ner faktiskt. Vi har inte ätit det sen vi blev magsjuka & spydde upp allt igen.. Haha.
Nu är vi hemma och har precis städat undan här. Lisa är gnällignsom han alltid brukar vara innan han somnar. Så ska försöka lägga han vilket jag vet inte kommer gå då han ALLTID somnar vid 12 tiden.
Nä, ha de :)
Linda & Zlatko bjöd på tacos. Var år sen vi åt det, men det gick ner faktiskt. Vi har inte ätit det sen vi blev magsjuka & spydde upp allt igen.. Haha.
Nu är vi hemma och har precis städat undan här. Lisa är gnällignsom han alltid brukar vara innan han somnar. Så ska försöka lägga han vilket jag vet inte kommer gå då han ALLTID somnar vid 12 tiden.
Nä, ha de :)
Grubbel
Jaha, då var det redan fredag.
Hade en super mysig kväll med mitt hjärta igår. Var precis som allt som man tyckt varit jobbigt på sistonde bara har släppt. Jag är så tacksam för att jag har Hans i mitt liv. Kunde inte ha varit lyckligare.
Jag har mått si sådär fram och tillbaka enda sen Lias kom till världen. Jag fick en fruktansvärt jobbig förlossning som gräver sig i mig. Ibland tänker jag inte alls på det och ibland kan jag inte tänka på något annat. Nu när jag skriver detta & sitter och tänker tillbaka så får jag tårar i ögonen. Dom två första veckorna satt jag och grät mer eller mindre varje dag. Varför skulle just jag få kejsarsnitt? Jag vill också få känna på hur det känns att föda ''normalt'', varför skulle jag reagera så häftigt på den gelen när dom satte igång mig? Varför fungerade ingen smärtlindring på mig? Och den största och jobbigaste frågan som kör runt i huvudet är - Varför i hela friden lät dom mig lida i så många timmar när dom visste redan från början att det skulle bli kejsarsnitt?
Efter mycket grubblande fram och tillbaka, mycket diskutioner med Hans, familj & mina nära & kära så har jag idag kommit fram till att jag är överlycklig över att det blev kejsarsnitt. Jag är lättad i kroppen.. Vem vet hur det skulle gå annars? Jag kunde inte ta hand om Lias på nästan 2 veckor, jovisst kunde jag ta hand om honom, men inte på det viset jag skulle vilja. Det var mest det som gjorde mig så fruktansvärt frustrerad & arg över att det blev kejsarsnitt.
Men se vad jag har fått ut ur det hela. Världens bästa son.. Hur vacker är han inte? Så älskad från första stund. Jag kan fortfarande inte förstå att det är min son. Jag bara längtar tills jag kan få se och höra han springa rundor och skrika ''mamma, maamma''. Det är nog just då som man verkligen inser att man är mamma. Inte nog med att jag har fått världens finaste och underbaraste son, så har jag & min fantastiska sambo fått ett underbart förhållande till varandra. Känslorna för Hans dom är inte detsamma.. Dom är starkare. Allt vi har gått igenom tillsammans har bevisat gång på gång att vår kärlek är så stark. Jag är verkligen lyckligt lottad att få ha honom i mitt liv.
Och med honom vill jag spendera varje dag med, med honom vill jag så småning om gifta mig med, dela mitt liv med, föralltid. Jag älskar dig, Hans. Så mycket..
Jovisst..
Mjo, ingen handling blev det igår iallafall. Önskade vädret skulle vara lite bättre idag, men såklart faller snön så vackert utanför fönstret. Mysigt, helt klart! Blev lite tvätt & städ igår, och det ska fortsätta med det idag.. Tråkigt men så himla skönt när det är gjort.
Någon som har gått eller går på Lchf som kan ge mig lite tips & råd? :)
Någon som har gått eller går på Lchf som kan ge mig lite tips & råd? :)
Va tusan..?
Denna helgen har vi spenderat uppe i Småland med Malin & Saga. Har verkligen haft super trevligt. Lagade god mat, massa bebis-mys och en himla massa fnitter. Stackars Hans som fick stå ut med oss. :)
Vädret var OK uppe i småland, men ju närmare vi kom Helsingborg blev det bara värre & värre.
Tyvärr måste vi ta oss till maxi snart & handla, vi har absolut ingenting hemma. Får bli en snabb runda, men köra väldigt väldigt försiktigt.. Lilleman sover så gott. Längtar tills han vaknar. Inte efter hans skrik efter hungern, men stunden man har när han är mätt och belåten. Så fin min lilla skatt. Jag är så otroligt lycklig.
Världens finaste liten bebis. Kan inte förstå att jag & Hans har skapat denna lilla fantastiska varelse.
Imorgon blir de hårda tag. Fick nämligen ett löparband av mamma & pappa i tidig julklapp, så nu finns där inga ursäkter. Här inne är det minsann inte kallt. :) Fick låna Malins LCHF-böcker. Ska gå igenom och läsa ordentligt och se om det är något för mig. Vill ju så gärna bli fin till Lias dop. :)
Nähepp, ha de bra mina vänner.
Tystnad.
Hemskt vad jag bloggar idag? Uttråkad kanske.. Japp. Har varit full rulle flera dagar nu. Igår bestämde vi oss för att bara vara hemma och ta det lugnt, antagligen därför jag är såhär uttråkad. Satte till och med igång datorn, så sitter här nu och njuter av tystnaden. Hans är iväg och spelar fotboll & Lias sover. Här sitter jag som en nöt och som vanligt vågar jag inte vila lite. Hatar att somna in och efter tjugo minuter vaknar Lias. Alltid samma sak och jag får så fruktansvärt ont i huvudet. Inget kul alls.. Nu börjar han gorma här, så nu vaknar han antagligen snart. Tur jag inte la mig!! ;) haha.
Nä, ska fixa lite med tvätten och städa undan här lite. Hans är inte hemma förrens tio ikväll. Suck.. Får mysa massa med mina fina hjärtan Niki & Lias. <3
Vilken söt liten mage. Den saknar jag.. Men att vara höggravid.. oh helvete.. SÅ glad det är över! :)
Lycka.
Har hunit med rätt mycket än sålänge. Tvättat, städat undan, haft Ida på besök. Snart kommer svärföräldrarna med Hans mormor. Trevligt.. Skulle egentligen hunnit in om familia och köpt en overall till Lias. Han är ju för stor för den vi har.. Men jag har inte kommit så långt och lär antagligen inte hinna det idag heller. Ett måste är iallafall till maxi och handla hem, det börjar bli tomt i kylen nu..
Lias sover som en stock för tillfället.. Jag sitter och tänker på hur underbar son vi har. Han är så snäll och fin. Han badade idag också och han verkligen älskade det! Åh han är för söt.. Han är så lik sin fina pappa. :)
Idag ska jag ge mig på att få ut alla knuter ur håret också. Ida sa jag skulle gå med hårinpackning i några timmar sen borsta ut det. Ja, jag får testa de.. Ju längre jag går såhär desso sämre blir de.
Nä, nu ska jag ta det lite lugnt innan nästa besök dyker in. :)
Sjukt..
Sjukt segt går allt. Bättre förklaring har jag inte.. Vill inte han ska hålla på att luras och ge mig en himla massa falska förhoppningar, nu får han minsann se till att komma. Har ingen lust alls att vänta till på torsdag och antagligen bli igångsatt. Nä, vill du ska komma av dig själv min lilla prins.
En seg dag faktiskt.. Inte gjort mö. Vaknade vid åtta i morse, försökte väcka Hans men det gick inte. Till slut fick jag skrika ''HANS, JAG SKA FÖDA NU!'' Ja, han vaknade men han titta bara på mig precis som jag vore dum i huvudet. ;)
Nu ikväll kom Louise och Oskar på en kopp kaffe. Slutade med att vi hamnade på burger king i Ängelholm. Och ja, nä.. Burger king är minsann inget för oss. Inte gott för fem öre! Sista gången vi visar oss på burger king.
Precis kollat klippen från x-factor, Hans sitter och spelar fifa med bror min över internet. Ska snart trippa ner på ovanvåingen och förberedda mig inför natten. En trött dam här va..
Puss på er!
IKEA
Ja, det blev ikea endå.. Tack min fina älskling. Behövde inte ens tjata. ;)
Men som vanligt när man vill hitta något roligt, så hittar man ingenting alls. Blev två handdukar till badrummet och en stor blomma som nu står så fint i hallen. Blommor är något vi har för lite av i detta hus. Men jag är ju så satans dålig på att hålla dom levande, får bli bättre på det..
Hans fick ett samtal precis av hans syster Linda, hon undrade varför jag hade blockat henne på facebook. Hon var helt besviken på mig.. Haha, så söt.. Fick förklara hur det låg till, och sedan fick vi henne till att skaffa instagram. Känns som min fina Linda vill ha koll på mig? ;) Nä, det är bara kul. Hoppas bara inte vi får fler telefonsamtal om den saken.
Har städat lite här hemma nu sen vi kom hem, fixat i grovköket mesta dels av tiden. Där börjar bli fint nu.. Önskar bara det var färdig isolerat så man slipper frysa röven av sig varenda gång man ska gå ut och hämta något eller slänga in en maskin tvätt. Aja, en sak i taget var det va.. :)
Nä, nu ska jag försöka få min man att byta kanal så vi kan gosa ner oss i soffan och kolla på något vi båda vill och inte bara den satans fotbollen. ;)
Titta vilken söt liten bebis-mage.. :)
SÅ skönt.
Ja, nu var Facebook borta. 2 timmar av lugnet själv.. Ingen mobil som blinkar eller låter stup i kvarten. Mitt batteri på mobilen kommer ju nu vara mycket längre, det är en sak som är säker. :)
Har varit hemma en stund, har städat ovanvåningen och ställt i ordning där uppe. I morgon ska dom besiktiga huset igen. Den här gången kommer anticimex (stavning?). Redan klockan 8 imorgon bitti, så det är bara till att ställa klockan ikväll. Det var ett tag sedan. Hans är ute och roar sig på tomten, ställer i ordning och fixar. Längtar så tills nästa år, så vi kan köra igång här ordentligt och inte bara sitta och fantisera.
Har också hunnit med en sväng till minneslunden och hälsat på farmor. Bad henne att ge mig all styrka nu inför förlossningen, att hon skulle hjälpa mig igenom detta och möjligtvis kanske sätta igång det hela så snart som möjligt. Hoppas hon lyssna på mig, och att lilla bebisen snart kommer till världen. :) Alla hennes blommor låg kvar, det gjorde mig lite chockad faktiskt. Och alla var nästan lika fina fortfarande.. Usch vad jag saknar min fina farmor. Men det glädjer mig så att hon har det bra nu, och att hon inte lider längre.
Till middag skulle det egentligen bli ytterfilé med potatis och brunsås, dock vet jag inte om ryggen min orkar ställa sig och göra denna egentligen lätta middag? Men min rygg är långt ifrån lätt. Inte denna kropp överhuvudtaget. Stackars mina fötter och ben.. Stackars mig!!! :) Jag har iallafall ställt in mig på att jag får en liten november unge, sen får vi väl se om vi blir överaskade innan dess. :) Man kan ju hålla tummarna.
Klockan är 6 & och jag är SÅ sugen på en liten runda till ikea? Vill köpa en ny stor blomma att ha i hallen.. Vågar man fjäska för sin man?! ;) Hmm..
Skrattretande.
Ja, jag blev väldigt irriterad och det märktes kanske på inlägget nedan. Men jag blir bara så besviken på hur människor ibland beter sig. Jag påstår inte att jag är guds bästa barn, absolut inte. Men någon måtta får där ju va.
Jag har suttit eller nä, vem försöker jag lura? Jag har legat i soffan nu hela morgonen och bara funderat på det här med Facebook och jag känner minsann att det är dax att ta en paus från det stället då det inte finns någon anledning egentligen till att ha kvar sidan. I framtiden kanske man skaffar sig en facebook igen, men enbart med familj och dom vänner som alltid stått en nära. Jag menar, jag har säkert över 500 vänner på facebook och hur många av dom 500 vännerna kan man verkligen kalla för sina riktiga vänner? Sen ska det bli himla kul att se om man fortfarande håller kontakten, utan facebook.
Jag kommer absolut ha kvar min blogg & möjligtvis min instagram. Min blogg är iallafall ett måste då jag tycker det är hur underbart som helst att kunna sätta sig ner och skriva av sig, och sedan veta att om några år kan jag gå tillbaka dit och dit för att se hur jag hade de då, hur jag mådde då osv.
Sen måste jag även skriva att bloggen kommer ju till den största del handla om mitt liv tillsammans med Hans, vår son som snart kommer till världen, om vårt hus, vardagen, drömmar osv.. Tycker man då det är jobbigt att läsa om, eller att det är tråkigt, så slutar man att läsa. Kommer alltså fortsätta i samma spår som jag alltid gjort.
Ja, det var väl allt jag ville ha sagt tror jag? Nu ska jag ta på mina nya fina skor jag fick av Hans igår och gå en lång promenad med min fina hund, Niki. :)
Kram på er!
Äpple, mumma.
Sitter vid datorn för en gångs skull. Inte ofta det händer. Inte heller ofta jag skriver i bloggen 3 gånger på en dag & klockan är inte ens 3. Tänkte jag skulle sätta mig och titta efter lite byxor till lilleman. Hade inte så mycket av den sorten som jag trodde jag hade. Väntar snällt på att min fina man ska komma hem, saknar honom så. Han känner också sig dålig, så idag ska vi ta hand om varandra.
Tycker det är märkligt hur jag har förändrats på bara sådär, någon vecka. Jag älskade att sova, det enda jag såg fram imot när jag vaknade var när jag skulle gå och lägga mig igen. Nu är det raka motsatsen. Jag hatar kvällarna, jag hatar höra Hans säga ''Ska vi gå in och lägga oss nu, hjärtat?'' Det skär i mina öron. Jag vill inte sova, vill aldrig sova! Och det är ju faktiskt nu jag behöver sova & vila upp mig.. Är det fler som har/hadde det såhär i slutet på graviditeten?
Idag får vi se om det blir hemmalagade köttbullar och potatis eller potatismos. Är också förjävla sugen på lassange. Har ni provat den färdiglagade lassangen som ligger i kylboxarna? Inte fryst. Ni bör testa dom. Halleda säger jag bara så fruktansvärt god och jag är inte glad för lassange i vanliga fall, men den lassangen har satt sig i huvudet.
Nä, nu ska jag fortsätta tittandet efter byxor sen börja röja undan lite här. Får passa på med det nu när man börjar må LITE bättre iallafall..
Tycker det är märkligt hur jag har förändrats på bara sådär, någon vecka. Jag älskade att sova, det enda jag såg fram imot när jag vaknade var när jag skulle gå och lägga mig igen. Nu är det raka motsatsen. Jag hatar kvällarna, jag hatar höra Hans säga ''Ska vi gå in och lägga oss nu, hjärtat?'' Det skär i mina öron. Jag vill inte sova, vill aldrig sova! Och det är ju faktiskt nu jag behöver sova & vila upp mig.. Är det fler som har/hadde det såhär i slutet på graviditeten?
Idag får vi se om det blir hemmalagade köttbullar och potatis eller potatismos. Är också förjävla sugen på lassange. Har ni provat den färdiglagade lassangen som ligger i kylboxarna? Inte fryst. Ni bör testa dom. Halleda säger jag bara så fruktansvärt god och jag är inte glad för lassange i vanliga fall, men den lassangen har satt sig i huvudet.
Nä, nu ska jag fortsätta tittandet efter byxor sen börja röja undan lite här. Får passa på med det nu när man börjar må LITE bättre iallafall..
Upp med humöret.
Egentligen vill jag bara skriva hur jävla ont jag har i mitt hjärta. Hur hårt detta tagit på oss alla & sedan ställa frågan ''Hur fan ska jag kunna gå vidare härifrån?''
Det är fortfarande en chock för mig. Men jag har sagt till mig själv att ta mig i kragen och rycka upp mig. Farmor hade inte velat jag skulle vara så jag är idag.. Det vet jag. Farmor vet att jag älskar henne & kommer göra allt för fortsätta göra henne stolt över mig. <3
FY FAN vad jag vill min lilla pluppedulle ska komma till världen. Jag behöver lite ljus i mörkret. Det behöver vi alla. Sen behöver jag faktiskt färga håret, dricka en redbull & gå ner lite i vikt.
Nu den sista månaden är det faktiskt jobbigt att vara gravid, jobbigare än vad jag trodde. Nu vill man bara ha ut lilla bebisen och återgå till sitt vanliga jag liksom. Bli Sarah igen..
Nu är det bara 15 dagar kvar till BF. Men, var i hela helvetet har tiden tagit vägen egentligen? Sjukt.. Ännu ett BM-besök imorgon. Då ska även Angelica följa med, stolt & glad är hon för det. :) Sen blir det en liten fika på väla. Det är allt jag orkar nu för tiden. Inte kan man hitta på något när det enda man har i skallen är att åka hem & slänga sig på soffan.
När tror ni nu lilla sparven kommer till världen? Fan vad jobbigt det är att hela tiden skriva olika ''namn'' när jag egentligen bara vill skrika ut hans riktiga namn! KOM SNART BEBIS!
VILL HA!
