Jag har så sjukt mycket tankar i skallen så jag vet inte längre var jag ska göra av dom. Här på bloggen brukar det oftast vara ''Åh, jag längtar så efter min lilla son. - 39 dagar kvar, - Snart kommer du till världen''. och så har väl känslorna varit också. Men nu när man går sista delen av graviditeten så börjar man bli smått nervös. Nervös, rädd, fundersam, lycklig, glad, nyfiken. Ja, det är så många känslor som inte går riktigt att beskriva.

 

Om kvällarna när det är dax att lägga sig till rätta kommer oftast tankar som ''Kommer jag klara av detta? - Kommer jag bli en bra mamma? - Kommer jag & Hans kunna sammarbeta?'' och tusen fler tankar. Nu går tankarna också mot ''Hur kommer förlossningen se ut? - Hur kommer jag hantera smärtan? - Kommer jag märka när det är dax att åka in? - Kommer vi hinna in till Helsingborg?'' Ni där ute som redan är mammor ni säger ''Jag lovar dig, du kommer märka när det är dax. - Du är förstföderska, och oftast går förlossningen inte så fort.'' Men, vi alla är faktiskt olika. Alla förlossningar ser olika ut, går inte att gemföra.

 

Jag sa till mig själv för ett bra tag sedan att jag inte skulle läsa förlossningsberättelser av andra mammor. Har jag inte heller gjort, fram tills idag då jag inte kunde hålla mig. Hittade en blogg på ''Unga mammor i skåne'' på Facebook. Efter att ha läst en bit in i hennes blogg och tittat på alla fantastiska bilder på hennes dotter kunde jag inte slita ögonen ifrån berättelsen. Och varför har sagt till mig själv att inte läsa är just för att ingen förlossning ser ut som den andres.

Nu sitter jag här och funderar på hur min kommer se ut.. Men det finns inget annat att göra, än att vänta ut de. Hur som helst så är de faktiskt snart dax.

 

Sen är jag så fruktansvärt glad över att jag har så många människor omkring mig som stöttar mig/oss igenom allt. Som ger mig tips & råd och helt enkelt bara lyssnar på mitt tjat. Ni här inne på bloggen kanske tycker det är tråkigt att läsa om mitt bebis prat. Men det är ju faktiskt det mitt liv går ut på just nu, det är min lilla bebis.

 

 

På tal om något helt annat så blev min äppelpaj förjävla god! tyckte nog lilleman också för det var satan i gatan vad han börja spralla när äpplepajen kom fram. :) Nu ska jag slänga mig i soffan hos min underbara sambo, ge han en puss och berätta för honom att han kommer bli världens bästa pappa. :) Hoppas ni alla haft en super bra lördag och för er flesta så är den väl antagligen inte slut. :)