Ja, jag blev väldigt irriterad och det märktes kanske på inlägget nedan. Men jag blir bara så besviken på hur människor ibland beter sig. Jag påstår inte att jag är guds bästa barn, absolut inte. Men någon måtta får där ju va.

 

Jag har suttit eller nä, vem försöker jag lura? Jag har legat i soffan nu hela morgonen och bara funderat på det här med Facebook och jag känner minsann att det är dax att ta en paus från det stället då det inte finns någon anledning egentligen till att ha kvar sidan. I framtiden kanske man skaffar sig en facebook igen, men enbart med familj och dom vänner som alltid stått en nära. Jag menar, jag har säkert över 500 vänner på facebook och hur många av dom 500 vännerna kan man verkligen kalla för sina riktiga vänner? Sen ska det bli himla kul att se om man fortfarande håller kontakten, utan facebook.

 

Jag kommer absolut ha kvar min blogg & möjligtvis min instagram. Min blogg är iallafall ett måste då jag tycker det är hur underbart som helst att kunna sätta sig ner och skriva av sig, och sedan veta att om några år kan jag gå tillbaka dit och dit för att se hur jag hade de då, hur jag mådde då osv.

Sen måste jag även skriva att bloggen kommer ju till den största del handla om mitt liv tillsammans med Hans, vår son som snart kommer till världen, om vårt hus, vardagen, drömmar osv.. Tycker man då det är jobbigt att läsa om, eller att det är tråkigt, så slutar man att läsa. Kommer alltså fortsätta i samma spår som jag alltid gjort.

 

 

Ja, det var väl allt jag ville ha sagt tror jag? Nu ska jag ta på mina nya fina skor jag fick av Hans igår och gå en lång promenad med min fina hund, Niki. :)

 

Kram på er!