Att träffa sin bror efter så många år trodde jag träffen skulle bli väldigt känslosam. Men att träffa Daniel i lördags kändes som en klump från magen har släppt & att ha pappa vid min sida kändes ännu bättre. Ingen pinsam tystnad, inga konstiga spänningar, allt känds så bra. Äntligen är tiden här då vi alla kan va tillsammans! Jag är super glad för bror min, och denna gången ska vi inte släppa taget. Inte nog med det så är jag faktiskt faster, faster till lilla Olivia som jag igår fick träffa för första gången. Jag är en stolt faster, det är en sak som är säker. Kärlek till familjen Nilsson-Olsson. <3

Jag har haft en super bra helg med min blivande man med många goa skratt. Jag är så glad för att jag har dig, min skatt. Finner inga ord för hur mycket du betyder för mig, älskling.

Människor kan göra en så besviken ibland. Det jobbiga är när dom inte förstår misstagen själva. Om man är riktiga vänner trodde jag man kunde berätta allt, tankar & känslor. Men i dagens samhälle går inte det. Det blir missförstånd, sura miner & tillslut är man "löjlig" för man yttrar sig om sin åsikt. Är det så de ska va?

Ska man behöva känna sig som ett tidsfördriv? Ska man finnas för sina vänner hela tiden, stötta, prata, göra allt man kan, men så fort de finns någon annan i närheten, så passar man inte längre? Det är inte en riktig vän. Och en sån människa klarar jag mig utan.

Sen finns de vissa människor som bara vill förstöra & jag skulle bara vilja skriva namnet rakt ut. Men jag ska inte hänga ut någon. Personen vet att den/det/hon/han är en gris som inte vågar stå för vem den/det/hon/han är. Och vad gör den där personen inne & snokar på mitt liv, min blogg där den inte har ett skit o göra? Det luktar avundsjuka.


Men på tal om annat så älskar jag mitt liv :)