Jag säger bara suck!

Hur ska jag kunna vara lycklig? Hur ska jag kunna glädjas utav vårt nya fina hus? Hur ska jag kunna gå runt med ett leende på läpparna precis som allting är helt ok? Jag försöker, varje dag, vara glad och framåt. Men det tar imot. Smärtan i bröstet och tårarna i ögonen. Jag är rädd, jätte rädd och det får jag vara. Det är helt naturligt.. Farmor ska få se sitt barnbarns barn, hon ska få se sin dotters bröllop på lördag, som jag ska göra henne fin till. Hon ska få uppleva mitt & Hans bröllop också, hon ska få uppleva så mycket mer. Ännu är det inte dax att lämna oss. Slutar du kämpa, ska jag kämpa för dig. Jag vill aldrig förlora dig farmor.
Jag får gråta, jag får vara ledsen. Jag har Hans vid min sida, som stöttar mig & även Nikita hjälper mig och inte nog med det så har jag en sprallig liten bamse i magen som får mig att få gåshud. Tänk att jag har en liten bebis i magen, min bebis, vår bebis.. Till dig, vår lilla bebis ska vi ge all kärlek vi har och mer där till. Du är ljuset i vårans liv.


Jag har fått en väldans hosta också. Nästan så jag skulle vilja slå mig själv i pannan så irriterad jag blir på den. Hans säger att det är mina flimmerhår som växer ut, nu när jag varit rökfri i över 6 månader, kan det stämma? Tar det så långt tid för dom små håren att växa ut igen? Nä, det får jag minsann googla om. ;)
Den här dagen har varit upp och ner. Glad ena stunden, ledsen andra. Har iallfall varit uppe hos farmor och lämnat bananer, det blev hon glad över och hon krängde i sig 2 på direkten. Det gör mig lycklig att se.
Jag skulle egentligen följt med Helena till Ullared idag också, men jag kände inte alls för det. Niklas & Elin skulle också komma på middag, men för det första är fläkten försenad tills FREDAG, inte onsdag längre! Och sen helt ärligt så kände jag inte för det heller. Jag hoppas ni förstår och jag hoppas att Elin & Mathilda får en helt underbar resa imorgon. Det är ni värda.
 
Nu ska jag sätta mig ner i två sekunder hos min älskade sambo som sitter så fint i soffan. Ska ge honom en ordentlig kyss och berätta för honom hur mycket jag älskar honom och uppskattar honom. För vettni, vi måste ta hand om varandra!
 
 

Kommentarer
Postat av: Tess

Du skriver så himla fint. Man får lov att vara ledsen när de nära och kära inte mår bra. Man får också lov att glädjas åt det man har fast att det är svårt. Jag håller tummarna för farmor din .

Svar: Tusen tack fina Tess.
saarahnielsen.blogg.se

2012-08-02 @ 09:20:47
URL: http://inheels.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0