Det gick väl lite sisådär tyckte jag. William verkade iallafall må bra & hjärtat slog på för fulla muggar. Vilken härlig känsla. Helt underbart att få höra sin sons hjärtljud. Helt fantastiskt att faktiskt veta att där ligger en liten människa där inne, som jag och Hans ska ta hand om. Vårt egna kött & blod. Ja, fyfan vad härligt! :)
- Mitt egna värde därimot var inte bra. Det visste jag ju redan från start, men jag struntade endå i mina järntabletter, vilket jag kanske inte skulle göra. När jag blev inskriven hos barnmorskan låg värdet på 104, idag när jag tog ett nytt stick i fingret låg testet på 80. Barnmorskan titta på mig precis som jag var dum i huvudet och sa till mig att sätta mig ner igen så hon kunde ta ett nytt test för det andra blev ''nog'' fel. Men nejdå, det blev likadant igen. Så hon skickade mig raka vägen ner till lasarettet där dom fick ta yttligare prov på mig. Inget jag fick reda på idag.. Det enda hon sa till mig var att jag skulle gå raka vägen hem och börja med mina järntabletter och denna gången på allvar, en på morgon & en på kväll. Aja, jag har väl inget annat val.
När jag kom hem kände jag lite deppig faktiskt. Jag vet egentligen inte varför. Det är inget att vara orolig för, och händer det något så är det för mig det händer, och inte för lilla William.. Men man är endå orolig. Så halva dagen har jag bara legat på soffan.
Har också börjat få lite mensliknande smärtor, vilket är otroligt jobbigt. Man får en tanke ''Nej, nu får jag mens!!'' Men den tanken går ju bort lika snabbt igen. Fullt normalt enligt barnmorskan, men blir det värre skulle jag kontakta dom.
Annars? Jo, bristningarna blir bara större & större och har nu börjat få under magen. Haha, under magen.. Ja, magen börjar fan tomme bli stor vettni! Men jag följer kurvan fint, så jag är inte för stor och verkligen inte för liten. Nu vet ni det, alla ni som tycker jag är ''för stor''. :)
Snart dax för socker skiten. Den 27 juli ska jag vara där, kvart i 7. Kika in i deras rum man sitter i och gud vad mysigt det såg ut, så de ska nog bli bra. Två dagar efter vi har börjat flytta, så kan va helt okej att få ta en liten lugn stund för bara mig & William där uppe. :)
Hans har precis kommit hem från jobb och eftersom jag är deppig idag så ställde han upp o göra maten. Idag blir det lassange, oj så gott. Snart färdigt och då ska det krängas för fulla muggar sen ska vi faktiskt vidare till huset och se hur långt dom har kommit och om dom möjligtvis har börjat kakla köket. Är så spänd på hur det kommer se ut. :)
På tal om något helt annat så har min underbara vän Elin skaffat blogg. :) Läste den idag för första gången och blev tårögd direkt. Vilken härlig människa denna tjejen är. :) Ska bli kul att få följa dig, dina tankar, känslor och funderingar. Puss på dig fina. <3
Nu fick ni ett långt inlägg att läsa, tråkigt, inte tråkigt, ja välj själv. Skönt var det att skriva iallafall. :)
