Jag skulle så gärna vilja skriva av mig om allt som har hänt. Men jag har tänkt till, och nej det tänker jag inte göra. Igår vaknade jag och Hans upp, tittade på varandra & sa ''Idag har vi ett leende på läpparna, idag är vi glada, idag löser sig allt och idag börjar vi om på ny kula.'' - Allt löste sig & jag har äntligen fått se ett äkta stort fint leende av min fina sambo igen. Allt löser sig verkligen, tro det eller ej. I vårt fall behövde vi bara fråga om hjälp, vilket vi inte gjort och därför har det gått såhär långt. Man tror och man vill kunna klara allt, men ibland gör man faktiskt inte det. Allt känns så himla bra och jag är jätte glad! Hoppas detta håller i sig. Jag håller alla tummar och tår.

 

Lördag morgon och dimman ligger tjock på åkern. Lite, lite kan man se bilarna som susar förbi men det är inte mycket. Denna helgen strök vi alla planer vi hade, vi bestämde att ta det lite som det kommer. Igår tog vi en fika på väla med svärmor & mina föräldrar, då fick jag även köpt min efterlängtade mamma jacka. Nu behöver jag inte frysa, eller bli blöt när de små regnar. :) Idag tror jag faktiskt vi tar en tripp till väla/familia och går på jakt efter en jacka till Hans också.

 

Tack ännu en gång till alla som hjälpt oss och som har stöttat oss igenom detta. Vi är tacksamma! Älskar er alla!