Ja, idag är jag uppe med gåsen. Eftersom jag gick och la mig kl tio igår kväll så är jag lagom utvilad nu.
Men sen Hans därimot, han kom upp och la sig halv tre. Så jag tror nog han kommer sova lite längre.
Men inte allt för längre, för idag är det en massa saker som ska fixas och donas.

Jo, tänkte jag skulle skriva av mig lite.

Jag har mått så dåligt ett rätt bra tag nu. Jag har inte vetat själv vad det har varit och jag har inte vågat
dela med mig av Hans eftersom ja, jag inte visste vad det var. Jag har varit sur, deppig, ledsen inte varit
mig själv helt enkelt. Men en dag när jag satt i bilen på väg hem, då slog verkligeheten ett hårt slag i huvudet.
Jag kom på vad det var.. Jag ville inte åka hem. Det har tagit imot att köra hem varenda dag efter jobb.
Jag började fundera. Hmm.. Det enda stället jag är på i huset är i sovrummet, varför? Det kom så många
frågor på en och samma gång att jag fick stanna bilen och tårarna bara forsade. Jag tog telefonen och ringde
Hans. Fick be honom att inte bli sur på mig men det var en sak vi behövde prata om när han kom hem.
Såklart blev Hans orolig så vi fick ta det igenom telefonen. ''Jag vill inte bo här, jag vill inte hem.. Jag trivs inte''

Konstigt nog fick jag ingen stark reaktion av Hans. Han förstod mig? Han kände likadant. Plötsligt försvann den
här klumpen från bröstet. Kändes som jag blev fri som en frågel. När Hans kom hem från jobb blev det en
massa diskutioner och ingen av oss visste hur vi skulle ta oss till väga. Vi dela med oss av nyheten till våra
föräldrar som blev väldigt chockade. Vi har ju alltid sagt vi älskar huset, att vi är jätte glada att vi flytta hit.
Jag har lurat mig själv, och för första gången har jag gjort ett dyrt misstag.


Mäklaren kommer hit på tisdag och hjälper oss. Nu är det på gång, efter många veckors väntande.
Tyvärr har vi redan hittat vårt drömhus. Därför jag skrev ett sånt argt inlägg häromdagen. Vi har varit och
tittat på det och jag blev förälskad från första stund.
Från början kändes det skit.. Det kändes som jätte många var intresserade och att vi aldrig skulle få det.
Men efter Hans ringt mäklaren och pratat ett tag kom vi faktiskt fram till bra saker. Vilket verkar positivt.


Jag håller tummar och tår för att allt ska gå bra och att vi inte ska göra fler dyra misstag. Jag är så sjukt glad
över att jag har Hans och att vi är så lika. Vi är perfekta för varandra.. Jag älskar dig min fina stjärna.
Aldrig utan dig ska du veta. <3