Vi visste vi tyckte om varandra och för stunden trodde vi att vi älskade varandra mest i världen.
Vad vi tänkte på just då - Jag är kär, jag vill alltid vara tillsammans med honom/henne.
Men vilket vi inte riktigt visste det var - Vad är din favorit färg? Din favorit middag? Vad har du för intresse?
Dom frågorna glömde vi.. Vi visste bara att just då fanns det ingen annan än du och jag.

Jag ångar inte det, absolut inte.

För ett tag sedan när jag satt i min ensamhet började jag tänka. Tänka på dig, mig & vår framtid.
Det är idag, nu vi verkligen vet att vi älskar varandra. Det är nu vi har lärt känna varandra, det är nu jag vet allt det där om dig och allt du om mig. Det är nu vi insett att vår kärlek är unik. Det vi har, är det vi har - Helt underbart!

Jag kan sitta och rabbla för dig och för hela världen hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag bryr mig om dig. Det finns inget som gör mig lycklig som du. Så därför ställde jag frågan till dig.

- Vill du dela ditt liv med mig?

Jag tog dig till platsen där vi pussades för första gången, tog din hand och kolla dig rakt in i ögonen.
Berättade för dig att jag älskar dig och det finns ingen annan än du.
Tog upp ringarna och tog din hand..

Ditt svar var -
Jag älskar dig!



Med den där glimten i ögat som bara du har..
Dina ögon, ditt leende och din fantastiska personlighet tar mig med storm.
Finns ingen annan än du i mitt liv. Glöm aldrig bort att du är mitt allt. Dig vill jag dela mitt liv med.


Alltså, damer & herrar.
Jag och min blivande man har förlovat oss.
(På nytt, på riktigt, för alltid.)