Nytt inlägg..
Efter att ha kollat på ett väldigt sorligt avsnitt av One Tree Hill blev jag känslig. Så känslig att jag gick in till min sovandes björn och kurra in mig i hans famn, hörde hans hjärta slog och hans djupa andetag.. jag är lycklig.
Det tog dock ett tag innan jag blev lycklig. Vi är inne på det elfte året nu, detta året är snart slut och då går vi in på det tolfte året. Tänk att du har stått ut såhär länge. Du är stark & du är modig. Jag är stolt över dig. Jag kommer ihåg alla dina ''trappsteg''. Du föll en efter en. Nu står du still, äntligen. Kan det bli sämre? Ja. Kan det bli bättre? Nej.
Varför är världen så orättvis? Jag saknar alla våra kvällar tillsammans. När vi stod på vardagsrums golvet och dansade till dirty dancing, vi hade ett leende på läpparna och vi alla var glada. Du älskade att dansa. Jag såg glädjen i dina ögon. Jag ser glädjen i dina ögon än idag, när det dyker upp en låt du tycker om. Du önskade du kunde stå där igen och dansa med oss. Om man bara hade kunnat spola tillbaka tiden. Du är inte värd detta. Det är ingen som råkar ut för en hemsk sjukdom.
Jag önskar jag fick sjukdomen istället för du.
Jag vill du ska ha det bra.
''Du har en kronisk sjukdom som drabbar människor olika hårt och på olika sätt.''
Varför skulle du få den värsta av allt?
Jag har nog aldrig erkännt verken för mig själv eller för andra hur mycket detta har påverkat mig och min uppväxt. Hur ledsen jag är och hur ofta jag tänker på dig. Jag försöker se det posetiva. Jag tror jag har lyckats. Jag tror och hoppas att jag gör dig lycklig. Jag försöker att inte se dig som en sjuk person. Jag försöker se dig som den underbara personen du en gång varit. Vilket du fortfarande är, men på olika sätt.
Visst, du är tjatig, ibland jobbig och rent ut sagt irriterande.
Varje gång får jag säga till mig själv - Sluta nu Sarah! Ibland förstår hon inte vad hon säger. Hon menar bara väl.
Jag vet du menar väl.. Jag kan bli arg på dig. Jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas du förlåter mig.
Kanske inte förens nu jag insett vad det är för fel? Jag ska bättra mig. Ska försöka bli mer förstående. Det har varit svårt för dig att gå igenom allt det här, men det har varit lika svårt för oss runt om kring dig. Ingen ville det här. Vi älskar dig.
Jag är ledsen för den personen jag har varit. Jag är bättre nu, det vet ni. Jag ska fortsätta vara den här Sarah.
Jag älskar er, mamma och pappa. Ni har gett och lärt mig så mycket.
I alla åren har jag faktiskt lyssnat på er, bara inte varit mogen nog att följa era råd.
Trots detta, så är du den perfekta mamman i hela världen.
jag älskar dig så mycket...
Det tog dock ett tag innan jag blev lycklig. Vi är inne på det elfte året nu, detta året är snart slut och då går vi in på det tolfte året. Tänk att du har stått ut såhär länge. Du är stark & du är modig. Jag är stolt över dig. Jag kommer ihåg alla dina ''trappsteg''. Du föll en efter en. Nu står du still, äntligen. Kan det bli sämre? Ja. Kan det bli bättre? Nej.
Varför är världen så orättvis? Jag saknar alla våra kvällar tillsammans. När vi stod på vardagsrums golvet och dansade till dirty dancing, vi hade ett leende på läpparna och vi alla var glada. Du älskade att dansa. Jag såg glädjen i dina ögon. Jag ser glädjen i dina ögon än idag, när det dyker upp en låt du tycker om. Du önskade du kunde stå där igen och dansa med oss. Om man bara hade kunnat spola tillbaka tiden. Du är inte värd detta. Det är ingen som råkar ut för en hemsk sjukdom.
Jag önskar jag fick sjukdomen istället för du.
Jag vill du ska ha det bra.
''Du har en kronisk sjukdom som drabbar människor olika hårt och på olika sätt.''
Varför skulle du få den värsta av allt?
Jag har nog aldrig erkännt verken för mig själv eller för andra hur mycket detta har påverkat mig och min uppväxt. Hur ledsen jag är och hur ofta jag tänker på dig. Jag försöker se det posetiva. Jag tror jag har lyckats. Jag tror och hoppas att jag gör dig lycklig. Jag försöker att inte se dig som en sjuk person. Jag försöker se dig som den underbara personen du en gång varit. Vilket du fortfarande är, men på olika sätt.
Visst, du är tjatig, ibland jobbig och rent ut sagt irriterande.
Varje gång får jag säga till mig själv - Sluta nu Sarah! Ibland förstår hon inte vad hon säger. Hon menar bara väl.
Jag vet du menar väl.. Jag kan bli arg på dig. Jag ber om ursäkt för det. Jag hoppas du förlåter mig.
Kanske inte förens nu jag insett vad det är för fel? Jag ska bättra mig. Ska försöka bli mer förstående. Det har varit svårt för dig att gå igenom allt det här, men det har varit lika svårt för oss runt om kring dig. Ingen ville det här. Vi älskar dig.
Jag är ledsen för den personen jag har varit. Jag är bättre nu, det vet ni. Jag ska fortsätta vara den här Sarah.
Jag älskar er, mamma och pappa. Ni har gett och lärt mig så mycket.
I alla åren har jag faktiskt lyssnat på er, bara inte varit mogen nog att följa era råd.
Trots detta, så är du den perfekta mamman i hela världen.
jag älskar dig så mycket...
Kommentarer
Trackback