Jag hoppas detta blir sista inlägg innan bebis bestämmer sig för att komma till världen.

Idag är det 14 dagar över tiden & det blir bara jobbigare och jobbigare. Imorgon fick jag en tid, till förlossningen som alla säker redan vet men dom två senaste nätterna har varit sjukt jobbiga. Knappt fått sova & Hans har suttit och tittat på mig långt ut i natten hur jag har legat och gormat mig både i vaket tillstånd och när jag sovit. Ibland undrar jag vad fan jag gett mig in på, denna smärtan är bara början.. Äh, ut ska han ju iallafall & det kommer vara värt smärtan i slutändan.

Jag ringde förlossningen i morse, jag sa till dom precis hur det låg till att nu är energin slut. Jag måste få komma upp.. Mja, hon kunde inte hjälpa mig utan bad mig ringa mottagningen vilket jag gjorde, som skickade mig till ett annat nummer som jag där efter ringde & det slutade med att jag fick en tid kl 1. Och inte nog med tiden, så fick jag ett antal spydiga kommentarer. Det är samma barnmorska jag ska träffa idag, som jag pratade med i telefon. Så för hennes egen skull hoppas jag att hon ändrar attityd. Hon är minsann där för att hjälpa mig, inte för att stå och se rolig ut.

Vi får väl se vad som händer efter kl 1. Bud på att lägga mig på golvet & gråta och skrika "jag lämnar inte detta sjukhus förrens min son kommit till världen" kan man göra så, tro? ;) Kanske inte.

Nä, nu ska jag försöka röra på mig, hur ont det än gör. Ta mig en varm dusch & äta en rissifrutti. Tack för alla som håller tummarna för mig!! Ni är underbara!