Tänkte göra en lång historia kort, så ni vet lite grann vad som hände.

I onsdags åkte vi in på undersökningar, eftersom jag var trött på att vara gravid, vilket ni redan visste. Första läkaren började smått "oj, vad stor bebis, måste kalla på en läkare till" den här läkaren sa detsamma. Dock gissade dom på 4900, det blev ju 4620 så dom var ju iallafall inte helt ute & reste. Dom bestämde sig för att lägga in mig, lägga en gelé där uppe, ge mig sömntabletter så jag kunde sova natten ut, så jag var ordentligt utvilad. Vi åkte hem & hämtade grejer, STÖRRE kläder till bebis & lämnade Nikita. Tog även en bakad potatis på vägen ;) Mhhhh.. Ungefär halv 8a blev vi inlagda på BB, och lilla barnmorskan som var så söt satte in gelén. Tog 5 minuter och jag fick en sån galet obeskrivlig sammandragning.. Den här sammandragningen pågick i tjugo min innan jag tryckte på signal, där efter fortsatte den tjugo minuter till, 8-9 barnmorskor runt om mig, kräkte till höger & vänster, ingen visste vad dom skulle göra med mig. Tog inte många minuter innan alla kläder var av & jag låg inne på förlossningen. Vilken underbar personal jag fick, helt otrolig & Gud vad tacksam jag är. Vad som hände där, det går inte att förklara med ord, men på 8 timmar fick jag ingen vila mellan värkarna. En värk kom, den gick halvt bort, sen kom den igen. Känslan var obeskrivlig. Efter att fått epidural 2 gången & ingen av gångerna hjälpte & det var dax för 3 dosen blev jag så förbannad & skrek och hade mig. Jag orkade inte mer, min kropp orkade inte mer. Det måste bli ett stopp sa jag till dom. Tog inte mer än 5 minuter sen var jag på väg ner till operation. Vilket var halvt planerat då dom dragit av mig pircingar & jag fick inget att dricka. Där kan jag inte heller säga mycket mer än att jag är så jävla stolt över min fantastiska sambo, som var så rädd & var tvungen att lämna rummet ett x-antal gånger för att gråta ut, han klarade inte se mig i det tillståndet jag var i. Men nere på operation fick jag höra lugnet i hans röst, nu skulle det bli bra. När bebis väl är ute hör jag gråten i halsen på Hans samtidigt som han lät lite rädd & det har han berättat nu i efterhand att han blev så chockad att Lias var så otroligt stor! Hahaha :) Awh, lilla älskling.


Det blev alltså en liten gosse med namnet Lias Lionel Norring. Han vägde 4620g & är 53cm lång. En snäll & frisk bebis som inte gör många ljud ifrån sig. Vi är världens stoltaste föräldrar.

Imorgon kommer vi äntligen hem och det är jag så tacksam för. Är fortfarande inte i det tillstånd jag kanske vill vara i, men jag läker inte snabbare här, nästan tvärtom. Vill hem till min älskade hund, som jag släppt många tårar för idag. Vilken saknad.

Blev rätt långt endå.. Men vad gör man halv 3 på natten & inte kan somna? :)


Kram!!