Från att gå till att vara en bra dag till att bli en hemsk & mörk dag full med tårar, det förstår jag inte. Förstår inte hur fort saker och ting kan förändras. Förstår inte hur blind man kan vara. Hur kan jag ha låtit det gå såhär långt? Ångesten smyger sig sakta på. Jag har fått upp ögonen, äntligen. Jag får skylla mig själv över den tunga klumpen jag har på mina axlar. Och hur mycket du än säger "det är inte ditt fel" så vet jag, inners inne att det är mitt fel. Jag kunde ha hjälpt till, jag kunde ha funnits där mer, jag skulle inte låtit det gå såhär långt. Jag kan bara säga förlåt.. Förlåt! Tusen förlåt. Jag vill du ska må bra.