Morgonen började inte bra minsann. Fick ett samtal av Charlotte, min syster. Hon mådde inte alls bra så vi bestämde oss för att köra in till henne & köra upp henne till akuten. När vi väl kom fram såg hon så förstörd ut, skaka i hela kroppen & var allmänt dålig så Hans ringde en ambulans istället. Vi vågade inte chansa på att köra upp henne om de skulle hända något på vägen. Då hade jag aldrig kunnat förlåta mig själv. Har suttit uppe med henne några timmar & nu har hon äntligen blivit inlagd. Varför jag skriver "äntligen" är för att det är dax för dom att ta reda på, på allvar vad det är för fel på henne. Hatar se dig lida såhär Charlotte!

När Hans körde ner mig på akuten såg vi en man som sprang & hämta en rullstoll och sen tillbaka till bilen. I den här bilen satt en tjej som kan ha vart 20-25 år gammal som bara skrek och skrek! Frågade dom om dom behövde hjälp, och det ville dom, så jag tog den här tjejen & sprang in på akuten. På vägen in tog den här tjejen sin kalla hand & höll mig i handen.. Får till och med tårar i ögonen nu.. Fan vad jag tyckte synd om henne! Jag tänker på henne hela tiden. Vill bara veta så allt är bra med henne. uh, får gåshud. Ser den här mannen som jag tror var hennes pappa framför mig, hur rädd & förstörd han var.. Stackare!! :(


Aja, nu är vi hemma.. Kanske blir Ikea senare om jag orkar. Ska fortsätta rensa & ha mig..

Tänker på dig charlotte. <3