Det här med träning har ju gått fram & tillbaka, har inte riktigt hittat orken. Sorligt..

 

Dock vaknade jag upp i morse med en stressande känsla som rusa igenom hela kroppen.

''Shit, det är snart dop..'' Ja, om ungefär 2 månader är det dop för lilla Lias och mitt mål var ju att jag skulle gå ner mina gravid kg. Mja, 2 månader.. Klarar jag verkligen de? Jag vet inte. Men jag måste tro på mig själv. Jag måste ha ett mål. Och mitt mål är fortfarande till Lias dop. Så med ett leende på läpparna är det dax att bita i det sura äpplet. Om jag så går ner 10 kg eller om jag går ner 2 kg, det gör inget. Bara jag känner att jag har försökt och gjort mitt bästa.

 

Jag trodde ärligt talat det skulle vara så mycket lättare att gå ner i vikt än vad det egentligen är. Det är lika tråkigt varje morgon man går upp och ställer sig vid gaderoben och ska ta fram något att ha på sig. Man känner heller ingen glädje att gå och köpa nya kläder, för ens önskan är ju att gå ner dom där kilona igen. Jag saknar den gamla smala Sarah.. Jag längtar tills jag kan gå i dom kläderna jag en gång gjort. Jag längtar tills jag kan ställa mig i speglen och känna mig fin för en gångs skull.

 

Tänker inte skriva fler inlägg där jag beklagar mig över min vikt & att jag MÅSTE börja träna osv, osv.. Det är slut med det nu. Det måste slutas prata en himla massa och faktiskt ta tag i det för en gångs skull.

 

Men från det ena till det andra så ångrar jag inte en sekund dom 35 kilona jag gick upp under graviditeten. Jag hade kunnat gå upp 35 kilo till, för se vilken underbar son jag har fått. Hur dåligt jag än har mått under den tiden innan Lias kom, ja, jag hade kunnat må lika dåligt igen, tusen gånger om. Jag är så himla lycklig över vad jag & Hans har skapat.. Den kärlek man har för sitt barn, ja, den går inte att beskriva. Lias är min son, min & Hans son. Det är fortfarande svårt att förstå det.

 

 

Har varit en toppen dag som har spenderats med mina föräldrar & min syster. Vi åkte en runda till väla & sedan vidare till checkpoint där vi åt gotte middag & prata lite med dom som äger stället eftersom vi gärna skulle vilja hyra checkpoint till dopet. Jag orkar inte stå med allt jobb själv. Så, blir ett samtal till dom i morgon igen, där vi får planera lite mer i detalj. Jag måste också ta tag i dom här jädrans inbjudningskorten. Jösses, en massas som ska göras. Men det kommer bli en super bra dag för lilla Lias och jag bara längtar..

 

Nä, nu ska jag mysa med min underbara familj.