Det har varit många olika åsikter kring när tejpet skulle tas av efter kejsarsnittet. Jag lyssnade på min barnmorska jag hade under graviditeten & lät tejpen sitta kvar. För en timme sedan stod jag i duschen & titta ner, "snart måste det av" tänkte jag. Gick ner till Hans & bad om hans hjälp. Jag ville egentligen inte ha någon hjälp, jag ville bara han skulle va vid min sida & peppa mig. Kalla mig löjlig, men löjlig är just vad jag är när det handlar om sånt här. Jag har fått så många bilder i huvudet som jag inte ens vill skriva ner här. Efter ett x antal tårar & lite gnäll fick jag tillslut av tejpen & nu är jag super lycklig. Det har läkt jätte bra & jag är nöjd.

Känns som jag kan gå vidare nu, avsluta det kapitlet liksom & fortsätta till nästa. Äntligen är det över.

Äntligen kan löjliga jag sova gott inatt. :)

Och sova, ja det är precis vad jag ska göra nu efter en mysig kväll med hassefrasse. Min fina sambo. Ja Gud vad jag älskar honom. Oh ja Gud vad Lias har konstiga ljud för sig när han sover! :) Från de ena till det andra! :)


Godnatt! ❤❤